De två första dagarna på 2017 har hunnit passera och jag har försökt reflektera över året som gått. Det här året har gått så oerhört fort. Det har varit ett år av insikter för mig. Ett år då jag har tvingat mig själv att våga. Att våga drömma stort. Att våga göra verklighet av drömmarna. Att våga pröva. Att våga misslyckas. Det här året har jag sagt upp mig. Startat eget. Börjat skriva igen. Delat med mig. Fotograferat mer. Blottat mina tankar, mina känslor och insett vad jag egentligen Vill med livet.

Det känns som det här året har gått fort. Samtidigt har det varit långt. Det har varit ett krokigt år och mitt humör har växlat mellan ett riktigt jävlar anamma och en lamslående rädsla. I slutändan så har jävlar anammat fått vinna, det är jag oerhört glad för. Utan att vara rädd ibland, utan att våga med risk för att misslyckas, så tar vi oss aldrig framåt. Om vi aldrig vågar, om vi aldrig tar risker, då förblir våra högsta drömmar ouppnåeliga önskningar.

För mig har det blivit så tydligt under året som gått, att om jag ger mig ut i det okända och vågar erkänna för mig själv och andra vad jag faktiskt vill, även om det finns de som kommer att skratta åt mina drömmar, så har jag redan där tagit första steget mot mina mål. Bara genom att våga erkänna för mig själv vad jag vill. Och det är det som är så fantastiskt. Att det egentligen inte krävs mer än det för att det första steget ska tas.

Den insikten har varit den absolut mest tonsättande för det år som passerat. Nu har jag tagit de första, största och svåraste stegen mot mina mål. Till år 2016 säger jag – TACK! Tack för att du kom och gjorde mig till en lite modigare och större människa. Det är jag dig för evigt tacksam för och för det går du till historieböckerna! Åtminstone mina egna.

Med årets insikter har nya vanor tillkommit. Bland annat har jag för första gången i mitt liv satt upp mål för året som kommer. Målen är både små och stora och rör allt från träning till resor och jobb. Vissa mål känns som önskedrömmar just nu, men fanimig om det inte kanske går ändå. Jag tror det. Jag tänker åtminstone ta steget och våga misslyckas. För vem vet, kanske sitter jag där om ett år och är nöjd så in i helskotta för att det gick vägen. Jag måste ta chansen och få uppleva det!

Det finns så klart en risk för att jag sitter här om ett år och slickar mina sår och återhämtar mig efter sviterna från de förlorade slagen, men det kan jag leva med. Jag tänker mig att återhämta sig från ett nederlag aldrig kan vara värre än känslan av att man aldrig vågade.. Eller vad tror ni?

Vad vill DU kunna vara nöjd över när 2017 är över?

Skriv ner det. Och skäms inte! Skriv ner det med stolthet, även om någon annan tycker att det är mycket begärt av livet. Våga. Så kan vi väl hålla ihop här och se hur det har gått för oss nästa år? 🙂 Är du med?

 

– BLOGGEN! Ni läser det här. Det är en av de saker jag är mest stolt över med 2016. Att jag vågade börja blogga. Att jag tog upp skrivandet. Tack för att ni läser – det gör mig så glad! ❤

– EXPLORE A LITTLE MORE – mitt nya instagramkonto som jag skapade en kväll i oktober för att dela med mig av mitt hobbyintresse för foto. För att dela med mig av mina tankar och idéer, funderingar och värderingar till människor över hela världen. Som bloggen fast i bildformat kan man säga. och på engelska. Häng gärna med HÄR också! ↟↟📷

– MITT FÖRETAG. Som egentligen inte finns ännu men som ändå finns. Ett stort steg för mig och en läroprocess som tar tid när man vill kunna allt innan man börjar. Men det tar sig! Möjligheterna är oändliga. 📠📲